Du är vacker när du blundar
och i sömnen du begrundar
hur det är att vara vaken
och att älska med din man,
i den kärleken som grundar
sig på stunderna som stundar,
och ej på det som har varit
och man ändra inte kan.

Och du rädes för att vakna
alla drömmar ska du sakna,
alla drömmarna som byggde
på att allt var som förut
spännt en lina som ska slakna
gått krokig väg som ej kan rakna
och från det som varit förut
kan du inte hitta ut.

Och du vaknar och du gråter
i ett hus som inte låter
av att någon kokar kaffe
och har frukost i din säng.
I ett liv som ej förlåter
dig för dået som kom åter
och att aldrig ska du återfinna
lyckoblommors äng.