Om jag kunde, om jag kunde, om jag kunde finna vägen
Där jag alltid kunde känna att jag alltid ville gå
Kunde tala om det mesta utan nånsin bli förlägen
Där nån alltid skulle finnas, som mitt inre kan förstå.

Denna vägen säg mig var!
Denna vägen finns du kvar?
Finns det något som jag har,
är min längtan att du finns.
Denna vägen är du sann?
Är det sanning att du kan,
Så att oron den försvann
och jag inte längre minns.

Jag vill skratta, jag vill gråta jag vill krama om de nära
Livet som ska visa mig sin egenvärdighet.
Jag vill känna. Kunna tala utan orden ska besvära.
Förfärdiga mig själv med min egen färdighet

Denna vägen säg mig om
du kan visa vart jag kom
om jag inte hittar dom
rätta sätten att gå ut.
Är det vägen emot slutet?
Är det sista hoppet brutet?
Går jag därmed oförtrutet,
Mot ett obönhörligt slut?

Jag vill veta, jag vill veta, jag vill veta om nåt annat
Veta att jag inte för all framtid stannar här.
Kunna känna att hur nuet inte längre hade stannat
Känna att jag alltid ville vara den jag är.

Denna vägen, vart du går?
Kan du säga om jag når
Bort från vägen från igår
Mot en annan morgondag
Denna vägen, du går dit.
Jag ska följa dig en bit
Tills jag själv kan hittta hit
Där jag slutligen blir jag