Hon försöker att förklara.
Kärleken.

Fan vad klyschigt. Hur kan man skriva om något sådant? Banalt, eller hur?

Samtidigt.
På andra sidan staden vet hon att han är med någon annan. Varför smits strupen åt av tanken? Han. Något rör sig i magen. Men hon är väl inte kär?

Det vore så mycket enklare att bara stänga av. Låta saker och ting bero. Låta honom bara finnas i tankarna. Vara lycklig.

Sen då?
Den kalla huden mot det heta elementet skapar röda ränder på hennes rygg. Precis som du. Skapar ränder som består. Hon räknar. Drar ett streck för varje sår.

Du är oavsiktligt en del av henne.