Efter dagar av tankar, timmar av rädsla, samtal om smärta och skratt som gör ont. Efter alla kyssar. Efter lockelse på lockelse obesvarad. Efter en nyfiken första gång. Misslyckad sorg. Efter alla jävla bråk, som alltid handlade om något ingen förstod. Efter ditt sällskap runt mina tårar, din hand försiktigt lagd i min och en empati, värd, mycket mer än överanvända ord. Efter försök, ansträngningar och avsaknaden av dem. Efter åtrå. Kärlek, kanske, nästan säkert.. var det tydligen dags för dig, att gå...