När ska ensamheten botas?
Blir det något kvar att leva för utan den
eller försvinner kanske
uppskattningen för en hand vilandes
på ens egen midja
och försvinner glödens längtan
efter en het, mänsklig
andedräkt mot ens hals
skulle vi inte förstå glittret
i den andras ögon
och ej heller besvära oss
att uttala ord
utav ömhet
eftersom våra öron alltid
lyssnade efter tystnad
skulle våra händer
vänja sig
vid att aldrig vara tomma
vid att aldrig återigen
känna
värmen mot sina fingrar
av någons läppar för
första gången.

Skulle våra hjärtan dö
utan balansen
utav belastning - utav kärlek?