Natten sluter sig sakta om min värld,
kvar finns blott ett flämtande andetag.
Stillheten lägger sig som ett täcke efter mörkret,
klagande och suckande men ack så tyst.

Ensamt och kallt, säg inte ett knyst,
någon kan höra dina tankar.
den här gången ser jag verkligheten med hjärtat,
en förunderlig saknad med en fjärran distans.