Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
olycklig kärlek när den är som finast.


en dag som alla andra.

du skrämde mig den där dagen
när jag såg dig & hoppade till
du log
så jag blev lugn igen

jag träffade dig utanför stadium
du var lång, inte alls som jag hade trott
du var lugn & gick sådär häftigt
allt som jag hade trott
den bild jag hade målat upp i mitt inre
hade äntligen fått ta en skepnad
men jag undrade ännu "om han är som jag tror?"

jag har aldrig kännt mig så uppskattad
jag har aldrig kännt mig så kravlös
som när jag är med dig
jag har aldrig kännt mig så oförtjänad
av allt förrän nu

nu när jag ser
jag ser klarhet i vad jag vill förtränga
att någon kommer komma i kläm
för jag tycker du är bra
men bara för idag,
kan vi inte fortsätta att
bara ha sånahär dagar
kravlösa dagar då vi bara får njuta av varandra

kan vi inte bara få
dricka varm choklad med skumtomtar, äta julskinka
& prata om gud.
hela dagen, hela natten
tills den förvandlas till morgon igen
& tills vi är så lessa att vi bara vill bort
eller kan vi inte bara
gå långa promenader på isen,
åka sightseeing i din hemstad,
eller som när orden tagit slut, bara vara.
vila tryggt i varandras närhet

det vill jag.
jag vill uppleva ännu en dag med dig
ännu en kravlös dag
som blir till tusen dagar till

för det jobbigaste är ändå
att du "var lika bra som jag trodde du skulle va"




Fri vers av erikalinnea
Läst 216 gånger
Publicerad 2009-10-28 14:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

erikalinnea