Avståndet skadar oss
det är alldeles för tätt på kyrkogården och för långt mellan oss
Jag har aldrig känt mig så förstörd av det jag älskar.

För många mormödrar kramar en kudde tätt tätt
För många tänker förtvivlat: kom tillbaka
kom tillbaka till mig
Min gör det.


Ännu fler tänker efter för länge och förlorar sitt tillfälle.
De ber aldrig någon speciell att stanna bara lite längre för att vara två i tystnaden.


Några går fort på gatan.
Som att långa steg lurar omgivningen att de behövs någonstans av någon.
Egentligen har de lika svårt att se i dimman som alla andra.

Men alla vandrar omkring och tänker på någon som får dem att rysa,
försöker hitta orden som gör det verkligt.
Ökar avståndet mellan tryggheten och det nya,
för att bevisa att kärlek inte bara är en mänsklig teori.