Din röst ekar i mitt huvud.
Jag ser dig i ögonvrån hela tiden.
Minnena från dig finns överallt.
Varje plats, varje sak
Påminner mig om dig.
Alla saker vi brukade göra
Utan dem blir min vardag tom.

Ditt skratt
Det bästa som finns.
Jag orsakar det aldrig mer.
Din blick
Möter aldrig min.
Ditt vackra leende
Ler aldrig mer åt mig.

Tittar du någonsin på mig?
Med samma blick som jag ser med på dig?
Med längtande ögon
Efter den vänskap vi hade.
Hur kunde den ta slut
Så fort?

Varför måste det vara såhär?
Kan jag inte få en chans till?
Så jag kan få dig att skratta
Att le
Att se på mig.
Eller är det omöjligt
Att någonsin mer få uppleva det?