När solen gick upp,
bröts en underbar dröm.
En dröm,
jag önskar vore verklighet.

Sanningen i dina ögon,
blicken,
sa allt...

Den gick rakt in i mitt hjärta,
som en pil utav varmaste kärlek.
Dina ord,
tagna ur den finaste kärlekspoesin
man kan tänka sig,
fortsatte i samma varma spår,
precis som solens strålar.

Hela kroppen blev varm,
och längtan efter att känna tryggheten i din famn,
bara växte och växte.

Vi närmade oss varandra,
men i ögonblicket våra kroppar möttes,
trängde solens strålar in genom gardinen,
och du var borta...

Kvar låg jag nyvaken,varm och fundersam.

Det var bara en dröm,
men ville den säga något?

Hade den något budskap?