förlåt men jag måste få skriva av mig
jag måste få ur mig allt de där som sitter och skaver sönder mig inifrån
jag hinner inte med världen för den snurrar så fort
och jag trodde jag mådde bra trodde jag hade hittat mig själv äntligen
men sen insåg jag att jag har inte kommit någonstans
jag står fortfarande och trapmar vatten
och jag får upp bilden av mig själv som sexåring när mamma berättade
att mamma och pappa skulle skiljas , när jag bara tittade på henne
och sen sprang i i badrummet låste om mig och grät hejdlöst i flera timmar
får upp bilden av när mamma och pappa precis hade separerat
mig själv mamma och min treåriga lillebror sittandes
i mammas dåvarande lägenhet på golvet och åt macaroner
för vi hade inget köksbord för vi skulle snart flytta till blekinge
till karlskrona till mats han mammas nya man , som hon senare gifte sig med .
får upp bilden av mig själv när jag sitter i pappas bil
vi jag eric & pappa ska på semester och pappa spelar : cause im burnin
im burnin and its all because of you .
han menade mamma och jag va alltid så ledsen för pappas skull
alltid så mån om att han inte skulle må dåligt att han skulle må bra .
sen träffade han christel som han nu är sambo med och han mår bra
och då blir jag glad .

nästa kapitel handlar väl om kärlek för alla berättelser om livet måste handla om kärlek eller hur ?

min första kärlek va på dagis ett gulligt dagis förhållande när vi pussades bakom lekstugan för att inte fröken skulle se . det andra va på mellanstadiet
i en bosnier men det gick aldrig som jag ville för han ville inte leka fru & man
som jag ville . den tredje va också ett sånt hr hej vi tror att kärlek ska va såhär men vi är inte säkra vi gör som alla andra förhållande , de gick som det gick vi blev ihop och gjorde slut ungefär så gick det . fjärde kärleken som verkligen kändes kom i åttan tror jag johan hette han och ja jag var väldigt kär i han men sen gick det utför när jag fick reda på att allt han ville ha va sex
och det var ja inte redo för så jag flörtade med hans kusin simon hemskt jag vet men de gick som det gick blev kär i simon men han ville inte tyckte de va för långt bort . femte kärlekn va i nian och jag var så kär i den här killen la ner hela min tid på han verkligen . vi spenderade sommrar tillsammans och fester
vi visade världen att vi kunde trots att alla sa emot oss , rasmus hette han .
här krossades mitt hjärta för första gången . jag började gymnasiet och flyttade till torsås för att jaga min dröm på att bli artist och han ville inte e va för långt bort och för jobbigt vi va inte lika varandra längre sa han .
nähe sa jag och grät mig till sömns flera timmar varje kväll ett år efter det .
sen började jag i karlskrona och nör jag kom dit fick vi kontakten igen jag och rasmus de va så jag alltid hade velat ha de ju ! men han gav mig lite kärlek och spelade ett fult spel med mig och dumpade mig i nästa gränd .
trapmade på mitt hjärta och jag sa till mig själv aldrig mera !
men dum som jag är föll jag igen hårdare den här gången . alexander hette min sjätte kärlek . han va allt han behandlade mig bra sen åkte jag till finland med kören i en vecka när jag kom hem va allt förändrat . vi umgicks en helg efter det och då kom emma hem till mig . dem va otrogna mot mig i en skog där jag bor fick jag veta på måndagen senare . bröt ihop på en filt på skolans grästmatta med folk runtomkring , hon erkände han skrev bara ge upp mig . något har aldrig gjort så jävla ont i hela mitt liv tror jag . grät i flera timmar varje kväll där med . kom över han kärlek blev till hat och ilska släppte tageot om han . sen träffade jag addih min sjunde kärlek . de var allt jag aldrig upplevt .han va allt jag alltid trott mig vilja ha vi hade det fint i tre månader
sen gick det utför . jag insåg att jag inte var hans ex . men jag höll fast ändå och de gick inte tillslut så vi gick skilda vägar . vi är fortfarande vänner dock men de gör fortfarande att se han att prata med han och skriva till han .
för alla minnen kommer tillbaka . och nu såhär långt efter har jag slutat tro på kärlek för det har adrig gått min väg & jag undrar om gud verkligen bryr sig eller om han bara ville ge mig ett skit liv ?

mobbningen :

det började i ettan för jag var inte som dem andra egentligen vet jag inte varför jag blev mobbad jag tror bara dem behövde någon att känns ig bättre ä så dem gick på mig för att jag var ny i klassen . det fortsatte i mellan stadiet jag blev utstött och fick gå själv på rasterna och hade ingen att va med på fritiden för ingen tyckte om mig . blev aldrig bjuden på kalas och ingen att gå på discot med . sen bytte jag till tving där vi bor nu i sexan bytte jag . de blev inte bättre där . sen började jag sjuan och jag blev ännu mera ustött dem behövde fortfarande någon att mobba och dem hade gått på mig förr varför inte igen ? , så de började igen satt ensam och grät hela tiden frågade mig själv va de va för fel på mig ? , mobbningen fortsatte med ord fysisk misshandel i åttan och nian mamma visste inget jag gick till kuratorn inegn visste hur dåligt jag mådde egentligen . i nian va de sämst . sedan började jag röka för att våran klass kompis dog väldigt tragiskt han blev skjuten ala måde dåligt och jag blev plötsligt accepterad . sen började jag ettan i torsås och blev äntligen accepterad för den jag var , hittade min bästa vän jenna finare tjej får man leta efter . tyvärr gick inget som det skulle så jag slutade ioch bytte skola och hon flyttade tillbaka till åhus så nu träffas vi inte alltför ofta . sen började jag i karlskrona på thörnströmska och det gick bra i ettan .
nu går jag i tvåan på samma skola och det finns fortfarnde folk som inte tycker om mig och gärna ser till att mår dåligt , jag vet fortfarande inte va det är för fel på mig och jag gråter oftast i ensamhet för att ingen ska få se hur svag jag egentligenär . hur patetisk det där att jag fortfarande inte vet vem jag är egentligen .

jag ser fortfarande den där lilla flickan från fyran som står ensam
mot tegelväggen på rasten för att ingen vill leka med henne ,
ser fortafarnde den tjejen från sjuan och åttan som ligger och gråter
hemma i sängen för att hon inte vet va som är fel på henn .
ser fortfarande den där tjejen som sitter på badrumsgolvet och gråter i någon killes tröja .
ser fortfarande den där tjejen som satt på rummet lite mer än en måad sen tillbaka och skriker och gråter ut sitt onda för att hon inte vet vem hon är och varför det inte funkade mellan dem .

jag har inte förändrats sen jag gick i ettan inte på insidan .
jag gråter fortfarande för jag undrar : va är fel på mig ?
jag vill fortfarande bara ha någon som älskar mig för den jag är

jag är lika vilsen som jag var för elva år sedan .
jag trampar fortfarande vattn och väntar på att någon ska hjälpa
mig hitta mig själv och leva livet som alla andra gör .