Sakta, sakta, rädslan är på ingång,
ge mig ett svar, det räcker med ett blickfång.
Ge mig ett tecken, hur jag skall gå,
känslan av osäkerhet, vill den inte få.

Är så osäker, vill veta vad du känner,
mitt hjärta de puttrar, ja riktigt bränner.
Vågar inte, kan inte ta klivet,
har gått på allt för många tabbar här i livet.

Är rädd att känna för mycket, för fort,
lever med en rädsla, att bli lämna inom kort.
Klarar inte att bli lämnad, min självkänsla är så tunn,
du anar inte hur många mynt jag kastat i en lyckobrunn.

Drömmen att vara trygg, drömmen att våga,
drömmen att sluta undra, att istället våga fråga.
Har känt dig så nära, fått en kram,
men ögonblicket efter var du så stram.

Jag lovande mig själv att denna gång svaret söka,
men vågar jag stanna? Smärtan kan öka.
Jag lovade att inte rymma från känslan min,
jag skall försöka fånga kärleken din.

Så ge mig ett tecken, hjälp jag behöver,
hitta mitt mod, att inte springa, så jag min rädsla döver.
Var snäll mot mig, vissa ditt rätta och sanna hjärta,
hur det än går måste jag övervinna mig egen smärta.