Jag söker efter svar men frågorna räcker inte till.

Jag försöker att inte tappa fokusen med jag kan inte sitta still.

Dom rycker i mig här och där, och jag vet inte vart eller när,

kanske om jag håller andan för ett tag så jag sparar all luft

till nästa dag

Men när så nästa dag kommit hit, så vet jag att

jag gått på en nit. Hotfulla svek,

eran lögnaktiga lek

Jag sliter mig loss, om jag så måste slåss,

jag skriker och gråter trots att jag motståndet förlåter,

jag springer tills mina ben viker sig av smärta, så faller jag ner,

skriker ut de dolda ur mitt hjärta

Hur snabbt jag än från er försvinner vet jag

att eran närhet i min själ rinner, jag kan inte fly,

heller inte blunda, ni är för mig inte alltid så sunda

Ni vet att jag är fast vid er, men ni varken hör

eller ser, ni viskar och tasslar hurvida de ska bli

medans jag plågas och försöker åter igen slå

mig fri.

Tankar, en dödlig drog.