När jag slagit mig ned på spårvagnen (som skulle föra mig till mina gamla), tar jag av vana upp fickspegeln. Ach, Fröken Rödnos! Detta går inte an! Å det jag slår upp puderdosan erinrar jag mig en passage ur Mrs.Dalloway (V.Woolf, 1925):

” Det kunde man inte ha gjort för tio år sedan – skrivit öppet om vattenklosetter i  en ansedd tidning. Och så detta att de tog fram ett läppstift eller en pudervippa och gjorde make-up mitt ute bland folk.”

 Jag log litet för mig själv. Men! Hellre en brottslig än ovårdad. Passar så på arrangera om de båda halsdukarna.

De gamla bjöd på kaffe med dopp, samt läsro.  

- - -

I kuvertet låg en vacker liten kastanj. Placerar den tillsammans med mina vardagssmycken, i den lilla blå skålen vid pigtitten (det djupt rådjursbruna gör sig fint med pärlemor) och betraktandes detta enkla stilleben tänker jag att dagen varit vacker.

- - -

Åter till Shelley.