Liknelsen som inte finns
bygger upp mitt inre rum.
Orden som jag inte minns
talar jag fast jag är stum.

Vem är jag?

Två ben har jag varje dag.
Två ben också varje natt.
Aldrig är jag nånsin jag,
gömmer mig uti en hatt.

Vem är jag?

Går och går men ingen dörr
finns att finnas där jag går.
Ilar dit jag varit förr,
aldrig att jag stilla står.

Vem är jag?

Lapp på lapp men ingen söm,
hotas av att gå isär.
Livet ter sig som en dröm.
Jag är den jag inte är.

Vem är jag?


Stollt som Herren Kantarell
med sin stora gula hatt,
men oron inför varje kväll,
vakenheten varje natt.

Vem är jag?

Morgonsolen gör mig varm.
Morgonsolen steker hett.
Otrygg trygghet mot min arm
för mig bortom sans och vett.

Vem är jag

Jag är början jag är slut.
Därimellan bara tid.
Livet är att hitta ut.
Labyrinten ger ej frid.

Vem är jag?

Jag får döda för min tro,
men jag tror på ingenting.
Trolöshet ger ingen ro,
värdelöst är allt omkting.

Vem är jag?


Jag kan fråga vem jag är.
Blott en fråga, många svar.
Gud som haver barnen kär,
såg ej mig som liten var.

Vem är jag?

Jag kan skriva massa ord.
Skriva ner en massa strunt.
Du är skönast på vår jord.
Lovar brett men håller tunt.

VEM ÄR JAG??