När jag var liten, så fanns du inte här
men jag målade en saga, en sjöman som försvann!
Du skulle återvända, visste inte när...
Många år av tystad till vi hittade varann,
många år av saknad men sagan var ej sann...

Ty du var styrd och trösta dig i rus...
mitt bästa minne var på ett sjukhus.
Du hade slutat supa och söka efter svar,
Jag fann att vi var lika, nu du var min far.

Men tiden den var knapp,
åren dom hann i fatt.
Jag är glad för jag fick se ditt rätta jag,
men sorgen av förlust blir större dag för dag...

Pappa jag älskar dej,
även om du aldrig fanns där för mig!
Du har min förlåtelse, jag vet du var sjuk!
Det kunde jag aldrig fatta då du led av ditt
missbruk....