Jag säger
att jag tar barnen på julafton.
Barn borde vara med sin mamma
på julen.

Han säger inte så mycket
så jag säger att han får ta dem
på nyårsafton
eftersom jag ändå avskyr nyår.



Han säger inte så mycket
så jag hävdar min rätt att bo kvar i huset.
Närheten till barnen är viktig
så han kan ju flytta till en lägenhet i
den lite sämre delen av förorten.

Han säger inte så mycket
och jag berättar om de fina julklapparna
som barnen ska få och den goda maten
jag ska laga.

Då avbryter han mig och säger att nyår blir bra.
Då ska han passa på att presentera sin nya kvinna.

Och jag blir tyst. Alldeles tyst.

I själva verket är vi inte gifta.
Vi har inga barn.
Men så här diskuterar vi
under en söndagspromenad.

Och vi använder barnen som redskap
för att såra varandra,