Så förtrollande vackert
vitt och kallt
men ändå sagolikt
och dämpande

Hänger över tak
som vispad grädde
tjocka lager på träd
ser fluffigt ut

Kristaller som smälter
i handflatans värme
så skira och vackra
de gnistrar och dör

Andedräkten som rökpuffar
tystnaden och stillheten
det är förödande vackert
i all sin kyla

Kung Bore har sitt grepp
han släpper inte taget
trots solens värme
som bitvis glimtar fram