Nu leker en tunga öm

runt på ytorna,
åker fjärilar hiss
medan tiden väntar runt hörnet.

Nu tickar klockan
medan det tuggas sakta.
Man kan kalla det orolighet
om man är någon som mig.
Man kan kalla det rolighet
om man är den som tjänar på allt.



De som sänker mig bakåt
de som är ljud och doft.


Mina tänder är en slags borg
mitt svalg, en slags vallgrav.
Mina läppar en magisk öppning



Men hon!!

När hon fällt mig platt
säger hon gapa
precis just då, liknar hon
en apa ,
men det säger jag inte då


Jag väntar nu snällt på min tid
medan tungan springer sig öm.
Själv sitter jag inte ihop med
en enda hel söm.


Förlåt , men jag hatar att träffa dig.