Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Namnlös (II)

Jag sätter mig upp, sömndrucken och törstig.
Med en lätt smekning på min nakna rygg,
ber hon mig att stanna.


Jag reser mig upp, yrvaken, huvudet värker.
En hastig blick på hennes nakna kropp säger
att allt är som förut.


Jag går mot fönstret, det är öppet, in kommer kyla.
Hon ligger på sängen, så otroligt vacker
och oskuldsfull.


Jag ser ner på gatan, sjätte våningen, huvudet värker.
Hon tittar på mig med en drömmande blick
och somnar sen om.


Jag kastar mig ut, nattluften skär mig i bitar.
Jag hade så gärna levt i en värld där hon
svarar när jag ringer.





Fri vers av kanske
Läst 468 gånger
Publicerad 2005-10-27 18:52



Bookmark and Share


  den ensamma kycklingen
Åh fy fan vad bra. Sista meningen är det ultimata slutet. Favorit!
2006-01-16

  Linn Johansson
det här tyckte jag om. du är duktig, och du är en fin mänska :)
2005-11-06

  Smultris
Ojojoj... så hjärtskärande bra.... Dina ord tränger in i min hud och det svider. Detta är överväldigande.
2005-10-28
  > Nästa text
< Föregående

kanske
kanske