Hon brukar helst vilja döda sina drömmar själv
Kväva dem späda, utan åthävor.

Nu är den där.
Född mellan natten och morgonen
Innan ljuset mellan is och himmel
som ett spår löper fram

Skör och klar
en ishinna, ännu osedd
Ännu inga ord

Att bevara sin dröm från sig själv,
sin egen ostadighet
I en skyddad värld inom världen, värnad och värmd under snön
hemligspirande, tyst