jag vill ha ett helt skåp med tunt porslin.
koppar. alla ska vara olika.
och det ska vara en överraskning varje morgen
vilken jag greppar.

önskar mjuka plädar i pastellfärger
att krypa upp under. Jag ska ha pyjamas i flanell
och tofflorna i fårskinn ska stå på golvet nedanför soffan
där jag läser tidningar om inredning och annat som är skönt.

kanske hämtar jag tidningen enbart iklädd negligé,
inte för att jag någonsin har haft något sådant plagg
men det vore lite spännande att smita till brevlådan, nästan naken
i daggvått gräs och grannar som ojar sig bakom gardinen.

jag vill vara hemma. känna mig hemma. Inte längta mig bort bakom mina egna jalusier och kritiskt granska hur andra sköter sin kompost eller snöröjning.

Hade jag haft minsta talang för musik hade jag kanske köpt ett piano.
Och jag skulle aldrig låta ovänner, älskare eller människor med smutsiga skor
gå över tröskeln och in i min hall.

jag skulle kasta mitt tunna porslin efter allt som störde min lycka,
jaga irrfärder på flykten och bejaka lugnet.

för i min drömvärld är allt lugnt, pastellfärgat och aldrig mer överraskande än koppen som jag greppar i skåpet om morgonen.