vi vände oss inte mot ljuset
det andra var glansigt och vasst
dog i varandra och föddes
i lägre och lägre kast

värmande strålar är saknad
av tid som vi aldrig ger
det andra är alltid nära
du skänker det bara jag ber

jag drar mina ord över kinden
på en vältrad och saknad vän
finner honom ibland
bland det andra i andra män

det andra är rädslan för rummet
som blivit för smalt för oss två
vi rör vid varandras kroppar
avgränderna är för små

vi fostrar ett vansinnigt språk
till att slita min lögn ur ditt prat
för att tvinga mig äta min avbön
med det andra som bordskamrat