Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag är ett krigsbarn som kom från Finland 1942 en bland 70000 och på gamla dar så tänker man ofta på detta.


Tankar från ett hjärta.

Vi kom från ett bombat och härjat Finland,
ofta kom syskon hand i hand.
Vi kom till ett land som levat i fred,
enda sen man i Lytzen stred.

Men Myndigheterna tänkte ej då som nu,
att man inte kan slita hjärtan mitt i tu.
Den enda tryggheten man fann i detta land,
var att hålla sin Syster eller Bror i hand.

Man skildes och sändes åt öst och väst,
där Myndigheterna trodde man trivdes bäst.

Men minnen och tankar efter dessa många år,
sätter hos många djupa spår.
Man tänker varför detta skulle behöva hända,
att ens Far och Mor sina Barn till annat land behöva sända.

Jag vet att Kriget mitt land förändra,
men VARFÖR! VARFÖR! skall sådant behöva hända?

Jag själv i Sverige har det bra,
men tänker nu på äldre dar varför ingen i Världens TOPP,
Kan på KRIGEN sätta STOPP!




Fri vers av Onni Lönnquist
Läst 208 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-02-07 12:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Onni Lönnquist