ibland kan en dag vara helt perfekt.

trots uppstigning innan något levande ting bör kliva ur sängen, trots tågfärd hit och dit och överallt. trots timmar att slå ihjäl, trots iskalla fötter. trots sårskorpor och trots blåmärken.

dagen kan vara helt perfekt ändå.

sen kan allt det perfekta bara dö.

trots oräkneliga pussar, trots hålla-handen-maraton. trots andetag i nacken, trots retsamma gliringar. trots utbytta blickar med kärlek i och trots hans hand på mitt ben.

det perfekta kan dö ändå.
bara så där.

jag gillar inte det.