flickan som spyr på ett dansgolv, åh vi vet vi vet, det är så tragiskt men vad ska man göra
när hjärtat brister och man tar till varje liten metod för att glömma och lite kräka på ett
dansgolv ja det är ju så det ska vara så att städaren har något att göra

och varje liten hjärncell ska minnas alla vackra ord som skrevs ned och sades högt i mörkret
och som viskades på gatorna och som du sedan kräktes ur dig genom ditt tangentbort när du var
helt själv flera tusen jävla kilometer bort


flickan som leker med grannens katt eftersom den egentligen är hans och medans detta sker så
ska hon tänka på dagarna när någon frågade om det där aset var hans flickvän och pekat på henne
och nätterna som följer när han viskade att hon var för ful för att hålla i handen längre

och så tog allt slut innan det hann att ens börja och det fanns nog ingen start utan bara ett slut
så vafan hade de förväntat sig om inte massa jävla explosioner av känslor och hur hon nu lutar sig
ut över balkongräcket och skriker ut i stockholmsnatten

"HAR HON FIN FITTA?!" och grannarna ska klaga för hon är flickan som inte vill eller kan eller ska
hon varken finns eller andas men man behöver ju inte andas för att leva nej man behöver inte vara död
och sedan ska hon rada upp alla hennes minnen med honom i kronologisk ordning och skjuta dem alla i småbitar och skratta hånfullt

och detta är för att hon inte längre vågar leva
eftersom
han var den som rörde henne sist
han var den som levde där sist
han var den som smakade sist
den som skrattade grät ljög luktade och petade sist
och då kan hon inte längre leva där
men livet är nog värt att leva ändå
för ja, man kan ju alltid hämnas är sista tanken innan sängen knockar hennes minne
och allt sorg bara glider ur för imorgon är en ny dag och då är gräset grönare på andra sidan
för man kan säkerligen bygga sig ett nytt liv utan honom







eller?