Tänk att du så pricksäkert kunde tala om
något som jag själv aldrig vågat formulera.
Sedan insikten att jag levde förblindad av en lögn,
som jag var för likgiltig för att göra någonting åt.

Då vaknade jag.

Nej, jag ville inte acceptera det som var fel.
Avskärmad från omvärlden, dömd till det näst bästa.
För vem vill inte vara mer än bara ett bihang,
som en intetsägande bisats?
Ska man inte vara huvudpersonen i sitt eget liv?

Flykten.
Genom att sakta dra mig loss,
såsom en andrahandsperson gör,
passivt.

Världen öppnades för mig och jag fick åter en plats i den.