Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I dina ögon

Ett hjärta som inte ens slår
det kanske har gått flera år.
Vinden den viner i mitt hår
men tiden sliter bara upp mina sår.

Varför var du tvungen att gå?
Dina ögon var så blå.
Djup som en avgrund, grumlar jag.
Man måste följa djungelns lag.
Jag hade inget val.

Inte en munsbit jag får ner.
Jag kan känna hur du ler.
När ångesten tär, du mig lär.
Att jag kommer alltid
att ha det så här.

Jag var ju så himla kär.




Fri vers av isa
Läst 198 gånger
Publicerad 2010-02-25 14:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

isa
isa