När orden inte räcker till
då tystnaden famlar
efter något att greppa
det är då... just då
du talar med kroppen

Ljudlöst och febrilt
kämpar du frenetiskt
jag ser din kamp
det är då... just då
du blir så liten

När viljan inte finns
för lusten tagit slut
efter alla lögner
det är då... just då
jag lämnar dig

När jag stänger dörren
ser jag din gestalt
som stelnat apatiskt
det är då... just då
som du inser allt

Porten glider igen bakom mig
tårarna rinner sakta
saknaden känns redan
det är då... just då
jag vänder blad

- och börjar leva