Nu är väl mitt hjärta fullt, nu har väl hjärnan tagit allt sitt skräp, sina ihopknycklade pappersbitar, och låtit det sugas in i blodspumpen, den ihärdiga. Tror du verkligen att hjärtat har tid med sådant? Hjärtat pumpar blod och det jättefort, det ska det dessutom orka i många år till för jag är ingen självmordsbenägen fjortis. Ska det då verkligen orka med besvär också, sådana besvär som inte har med kolesterol att göra utan snarare sådant som hör till det där hjärtat alla pratar om, det där som är spetsigt neråt mot ett rent helvete och mjukt rumpformat upåt. Stick in den du bara.
Man har bara ett hjärta, och det ser faktiskt inte ut så, det är ungefär lika stort som en knutnäve och det är väl den enda muskeln som är vältränad i din kropp. Det slussar runt trubbel i form av blod med massa skräpigt socker och fett och skit som man stoppar i sig, mera mera mera mera mera
Jag vete fan var de har fått det där andra hjärtat ifrån. Formen, färgen, eller att ett hjärta ens skulle vara förknippat med sån där kärlek, det är väl att det alltid fortsätter pumpa och går att lita på och sånt men det vete fan, det är inte logiskt för pensionärer kan ju också älska och deras hjärtan är ju inte alltid pålitliga, liksom. Dessutom är kanske inte kärleken så pålitlig, men det vete fan, har inte jag någon aning om och nu ska jag sluta prata om sådant jag inte har någon aning om.