att gå omkring
och tacka varje
dag för att

man lever och
i varje liten
pusselbitisk detalj av

verkligheten tycka sig
som tokkär i
den, det är

något av all
den där lyckan
som reklamen jämt

spottar oss i
ansiktet med, för
att vi inte

skulle ha den
bara sträva efter
att få den