Tårarna strömmar ner
för mina kinder när
jag skriver dessa ord

Det gör så ont, kan
knappt andas

Farväl min älskade,
du som fick mig att
känna så mycket,
att älska allt med dig
vilket jag ännu gör

Du tog aldrig farväl
inte på riktigt, försvann
bara sådär ur mitt liv

Du är borta för alltid.
Men mina minnen lever
kvar, dem kan inte ens
du ta ifrån mig.

Underbara minnen av
våra timmar tillsammans.

Minns du när vi satt
mitt emot varandra
då våra ögon möttes
hela tiden, hur den
levande elden speglades
i våra ögon.

Hur du sedan satte
dig bredvid mig att
allt och alla runt omkring
oss försvann.

Hur vi senare på kvällen
och natten var helt ensamma
med mörkret, stjärnorna,
havet, månen och vi var
förälskade.

Det är borta nu.
Du och jag finns inte
längre i varandras liv

Den smärtan lever
jag med varje dag