Kanske hade jag älskat dig mer om du var djup och svår och jävligt indie (som om någon ens kan definiera indie). Om du hette typ Tolstoj i efternamn och läste Krig och Fred eller Brott och Straff eller Juloratoriet eller bara lite vanlig, gammal hederlig Freud. Eller kanske om din favoritbok var Processen. Om din garderob enbart bestod av svarta kläder och mössor som inte täcker öronen ordentligt. Om du rökte upp cigarettpaket efter cigarettpaket efter cigarettpaket efter cigarettpaket efter cigarettpaket utanför String efter varje avslutad skoldag. Men du är du och du läser inte Kafka för att verka inne, och du är du och du ser till att dina öron är varma under vintrarna. Du är du och du drömmer inte om nätter i städer långt härifrån och liknanr inte ens nästan den vanlige SOFO-invånaren. Det kanske är för sent att ångra sig nu, men någon dag insåg jag att människors värde inte mäts i antal snyggt ihopkomponerade second hand-utstyrslar.