Är det såhär det ska vara? Är det såhär det känns? För i så fall var det, det bästa hon upplevt. Tre fredagsnätter i rad hade de legat under hennes täcke och pratat. Pratat om det som gjorde mest ont, det som gjorde att hon kände sig trasig. Hans fina ord lagade henne för stunden, men när han sa hejdå de tre lördagsmorgnarna var hon rädd att det var sista gången han skulle vara i hennes säng.

Hans bruna lockiga hår var allt för fint för att titta på, hans nyckelben var allt för fint för att luta sig mot. Men hon kunde inte få nog av honom, det gick liksom inte att sluta titta på hans leende.

Den dagen han tog hennes hand i staden så kändes det faktiskt som hennes hjärta stannade för en sekund, för en minut eller kanske för en dag. Hade hennes saga äntligen börjat?


Är det såhär det ska vara? Är det såhär det känns? För i så fall var det, det bästa han upplevt. Tre fredagsnätter hade han haft turen att få ligga under hennes täcke och pratat. Pratat om det som gjorde mest ont, det som gjorde att han kände sig trasig. Hennes vackra ord lagade honom för stunden, men när hon sa hejdå de tre lördagsmorgnarna var han rädd att det var sista gången han skulle vara i hennes säng.

Hennes långa och mörka hår var allt för fint för att titta på, hennes läppar var allt för fina för att kyssa. Men han kunde inte få nog av henne, det gick liksom inte att sluta titta på hennes leende.

Den dagen han vågade ta hennes hand i staden så kändes det faktiskt som han slutade andas för en sekund, för en minut eller kanske för en dag. Hade deras saga äntligen börjat?

- Kanske är jag kär i dig, viskade hon den fjärde fredagsnatten som de låg under hennes täcke.
- Jag har varit kär i dig sedan första gången jag såg dig, viskade han tillbaka.
Sedan kysstes de till solen steg upp.
När han sa hejdå den fjärde lördagsmorgonen sa hon vi ses. För ett vi ses betyder mycket mer än ett hejdå.

Hon undrade varför hon skulle känna såhär, varför hon inte bara kunde njuta av stunden, varför skulle hon alltid vara så rädd? Han kom ju precis i den sekund vart hon bestämt sig för att hon klarade sig ensam. Han kom när han kanske inte borde, han kom in i hennes liv när hon borde vara ensam.

- Sluta säg borde, sa han den femte natten de log under hennes täcke.
- Men jag borde ju vara glad, viskade hon.
- Det finns inget som bestämmer vad du borde, du blir glad. Jag lovar, sa han och kysste henne
- Hur vet du? Hur vet du att det går att laga mig?
- Jag vet inte mer än vad du vet, men vi lagar varandra.

Hon ville inte vara någon annanstans än mellan hans tankar och hennes verklighet. Hon ville inte ha någon annan dag i veckan förutom fredagar. Alla andra dagarna var fyllda av ångest och gråt. Men när hon låg under täcket med honom så kände hon sig hel för en natt.

Han hatade att gå hem på lördagsmorgnarna. Det kändes bara som svarta moln följde honom vart han än gick. Förutom när de höll varandras hand, då kändes det som att allt annat försvann.

Är det meningen att två trasiga själar ska umgås? Borde det inte vara dåligt?

- Sluta säg borde, viskade han igen den sjätte natten de låg under hennes täcke.
- Men vi borde ju.
- Vi borde inget annat än att ligga här tillsammans för alltid.

Det är konstigt hur det kan kännas så rätt men samtidigt så fel på samma gång. Det är som att hon blir straffad för att hon är lycklig under en natt. Det är som att något måste gå snett när det är något som går bra.

Vi tillhör varandra och ingen annan, låt aldrig något komma emellan dina tankar och min verklighet, skrev hon i hans block som han glömde efter den sjunde fredagsnatten.

Men något kommer alltid emellan. Han kom aldrig den åttonde fredagsnatten och hans block ligger nu gömt under hennes säng.
Varje fredagsnatt sover hon nu borta, allt för att inte känna saknad. En ny kille för varje fredagsnatt, men ingen tar bort synen av hans mörka lockar och fina nyckelben.

Han visste att hon skulle förstå, eller han hoppades på det. Sådana som de tillhör ingen. Det gör bara mer ont om sådana umgås.
Deras sort tillhör aldrig någon.

Han fick aldrig veta att det var just det de gjorde, de skulle tillhört varandra för all evig tid.

Han fick aldrig veta att han hade kunnat laga henne, han fick aldrig veta för han kom aldrig tillbaka den åttonde fredagsnatten.