Vi bygger upp förtroende. Olika relationer. Kärlek, vänskap. Vi säger så mycket. Lovar så mycket. Och vi tror oss veta. Men egentligen är det inte förens då, när vi lägger svart på vitt. När det gäller, på riktigt, våra riktiga skepnader avslöjas.

Hur du agerar, hur du klarar dig. Hur du väljer att handla. Om du håller dina löften, eller om dína lögner tar över ditt samvete. När det gäller, då spelar dina tidigare hjärtehandlingar ingen roll. Står du fortfarande vid min sida, som du alltid sa att du skulle göra? Älskar du mig fortfarande, som du svor på att alltid göra? Kämpar du för mig då, som jag skulle kämpa för dig?

Så jag frågar dig, vem är du då?

Vem är du när jag behöver dig som mest? När mina hjärtslag långsamt tonar ut i svart vakuum. När du är det enda som jag har kvar.
Vem är du när jag tvingar in dig i ljuset? När jag ställer dig mot väggen. När jag konfronterar dig. När jag vet. Ljuger du då för mig? Eller berättar du sanningen?
Vem är du när du måste välja mellan mitt välbefinnande och ditt ego? Vilket är då det viktigaste för dig? Vad är jag för dig då? Är jag fortfarande värd guld då?
Vem är du när det kommande ögonblicket avgör allt? Lämnar du mig här då? Eller stannar du och möter mörkret med mig?

Så jag frågar dig, vem är du när det gäller?
Och, vem är jag?