jag insåg att det har gått fyra månader
och en våg av kanske jag vet inte
ilska men det har jag inte rätt till
så jag kallar det besvikelse
rasade över mig

det blev aldrig som jag ville
då
och det kan jag inte ångra nu
för det blev något annat med någon annan
och det gjorde mig lycklig



och jag var arg
för hur kan man knappt titta på någon
en vecka senare?
och jag var arg
trots att jag visste att det var lika mycket mitt fel
och jag vågade aldrig försöka
ordna upp det och



men häromdagen
saknade jag två veckor i december
för världen är full av idioter
och jag räknar fortfarande inte dig till den kategorin