någon sa en gång
att kanske man bara vill ha närhet
att det är stunden just nu
som spelar roll
att man inte behöver planera framåt
hela tiden


men när jag är med dig
(du som river mina murar
gör mig försvarslös
varje dag)
då känns det som att jag aldrig
är nära nog

mitt i natten kan jag vakna
av ett andetag
precis vid mitt nyckelben
men det är aldrig nära nog
jag vill vara där
det inte längre går att veta
vilka hjärtslag som är dina och vilka
som är mina



med huvudet på din bröstkorg
sänder varje hjärtslag en ilning
av lycka genom mig
för det är dina hjärtslag och
det är jag som hör dem


jag älskar dina underarmar
jag älskar att du får fräknar i juni
jag älskar dina skulderblad
jag älskar dina nyckelben
(jag älskar att du gör mig klyschig)



det är just nu och det är hela tiden
och det är du och det är dig jag saknar
så fort du har gått ut genom dörren


det skrämmer mig
och det gör mig lyckligare än något annat