I stormens öga brister ibland

kärlekens gränser

Ord i karavan som sårar

i hjärtats veka rum..

 Tårar som bränner hål

i själen och lämnar en känsla av

kall ensamhet, vacklande tro på

evig kärlek.. Men i omfamning av

lusta ger kroppen gensvar

och tänder gnistan av hoppet

som verkar förbi..

Smekande darrande fingrar

överger ilskan..

Ord som viskas i ömhet

och brinnande åtrå..

Kärleken består som en mjuk

kropp du aldrig kan överge

Kärleken segrar