Vandraren
smyger sig snart iväg
Drar sig obemärkt undan
Ifrån dem som älskar

En ensam själ på vandring
Letande
Efter en spegel utav marmor
Och en vacker, gammal bok full av visdomar

Vandraren
Följer den väg hon tror på
Den väg hon sedan länge troget följer
Där sikten är god och där hon känner sig trygg

På väg
Mot en sinnebild hon bär på sedan länge
Ett mål lika odefinerbart och genomskinligt som luften hon andas
Men alltjämt kallande på henne, viskade : Det är dags nu...

En ensam skugga i sorlet
Som sakta lunkar vidare mot nästa gatlykta
Med lugn och beslutsam blick

Vandraren är alltid på väg hem
Flyende
Från en rastlöshet
Som driver henne ständigt framåt

Stöter du på henne där på vägen
Vad du än gör- STÄLL DIG INTE I HENNES VÄG!
Tala inte om för henne att hon är enastående och vacker
Dra inte ljus och tårar ur hennes ögon
och tala inte om för henne att hon är oumbärlig på DIN väg

Se henne bara lugnt i ögonen och föreslå en annan väg
Se till att omsorgsfullt befoga dina skäl
Berör hennes hand med solstrålar och oändliga vatten
Och du skall få henne som följeslagare