|
|
kan jag se dig vackrare
i minnet är du
nästintill overklig
vem går vid din sida? jag går
djupare in i åtrån
in i tystnaden
jag går motströms
korsar flodbankar,
genomtränger
varje por av din hud
rännilar, spår av rännilar
i åtrån
finns en tystnad, jag går
djupare längs gränslinjen
din hud, mina ord
vid din kropp
om röda näckrosor
vid källorna
orden,
orden rinner
ur mina händer
vitbleka nattfjärilar, andlöst stilla
svartgröna bladverk, jag går motströms
allt djupare in i natten
jag korsfäster min kropp
vid din
hur länge härdar vi ut?
sand, damm
och saliv
vem går vid din sida?
smörjer det blinda
lejonets ögon, smärtan,
passionen, allt djupare
in i natten
in i mitt väsen, befläckar
min hud
min gräns mot världen
kan jag se dig vackrare
än nu?
copyright © Ari Eskelinen 2005
Fri vers
av
arie
Läst 3480 gånger
och
applåderad av 25 personer
Publicerad 2005-06-26 20:21
|
|
|
Berit Robin Lagerholm
En dikt som dallrar i sina toner av sitt möte. Mycket finstämt vacker och sinnligt berörande.
2010-01-15
|
|
|
|
vide
hittade denna pärla bland en väns bokmärken. Glad för det! Fantastiska ord!
2008-11-16
|
|
|
|
Göran P Rödholm
Denhär dikten har en ton, ett svall och ett tillfall som är helt mäktigt. Ett uttryck "varje por" känns lite nja, men i övrigt känns texten drabbande och liksom klar.
2008-11-10
|
|
|
|
volatile
glömde...
jag bara älskar, älskar, älskar det här:
"om röda näckrosor
vid källorna"
2006-07-12
|
|
|
|
volatile
åh. har inte läst något av dig förut, men nu har jag nog fastnat lite ;) den här dikten är ju underbar och suverän.. får så många vackra bilder i huvudet, vackra mystiska sagolika bilder.. du vinner mig med formuleringar som
"vitbleka nattfjärilar, andlöst stilla
svartgröna bladverk, jag går motströms
allt djupare in i natten
jag korsfäster min kropp
vid din
hur länge härdar vi ut? "
mystikvackertsensuellt! *bockar*
2006-07-12
|
|
|
|
ej medlem längre
Du skriver så "perfekt", blir mållös...
2006-02-28
|
|
|
|
alvan
Oj vilken sanslöst underbar poesi! Texten pumpar fram och går in vibrerande... ja och jag vet inte vad jag ska säga...
Vackert!
2006-02-07
|
|
|
|
Andersx
skitbra helt enkelt.....
2006-01-26
|
|
|
|
mariann
Stum...vet inte vad jag ska säga.
"Jag korsfäster min kropp
vid din
hur länge härdar vi ut"
2005-12-20
|
|
|
|
Propella
Det här är en text som berör mig; som griper tag. Det är något av det vackraste, mest hudlösa, jag läst.
2005-11-11
|
|
|
|
Karin Rosberg
Tyvärrr jag kan jag inte beskriva i ord, vilket ju är meningen med detta sätt att kommentera.....jag är helt enkelt berörd till tårar..kan det inte ibland säga mer än ord!!! läser jag den igen kanske jag kan granska den och gräva i raderna......Mycket bra i alla fall
2005-10-18
|
|
|
|
arie
Tack för kommentaren och jag uppskattar den väldigt mkt och den har fått mig att tänka till något. Det var mkt på en gång oc jag ska försöka bemöta detta så kortfattat jag kan.
Du frågar :"Du har säkert valt "allt djupare in i natten," framför "djupare in i natten"
Jag tycker att "allt djupare..." skapar bättre distinktion än bara " djupare in..." i det att det mer markerar att resan redan har börjat, medan det sistnämnda mer endast indikerar en resa, en början samt att det finns en viss riktning.
"vid min sida" vilket du tycker är en upprepning som är lite onödig och efter att jag har funderat på detta så har jag faktiskt givit dig rätt mer och mer...
och som du märker ovan så har jag tagit bort det och också ändrat lite grafiskt i dikten....och jag tycker att dikten tycksw vinnaq på detta. Vi får se, jag provar iallafall. Så tack för att du gjorde mig uppmärksam på detta.
Huden som gräns?
Nietzsche ger till uttryck i "Så talade Zarathustra" att stööre än ordet JAG är kroppen själv, eftersom den säger inte JAG utan den föreställer JAG. I detta så vet vi att vi har en kropp, men också att vi ÄR en kropp. I och med detta så hamnar vi mer på ett existentiell plan och likväl sopm jag lever genom ett språk, likväl lever jag genom min kropp, vilket inte bara då är ett ting eller en idé, utan mer ett tingens måttstock. Kroppen blir i detta ett Jagets verktyg till att existera genom vilken jag uttrycker en kunskap som inte är objektiv utan högst subjektiv och existentiell. Kroppens yttersta fysiska gräns är huden, vilket också blir den mest fysiska gräns mot världen.
Det du mer refererar till är kroppen som en helhetsentitet och vilken praktisk/sinnlig funktion huden får till det och då måste den själsliga aspekten i räknas i detta, varför vi då kan säga att kroppen/själen använder sig av våra sinnen och då också huden för att "läsa" av världen, som skrapar sig emot kroppen och i synnerhet huden. Utifrån detta samt resonemanget ovan så kan kan ju huden inte vara en tydligare gräns, mot detta" något" samt i förhållande till världen. Var skulle gränsen finnas ifall världen bestod av kött...det skulle inte finnas någon gräns.
Om alla slags gränser finns det också föreställningar, tankar, ideér samt tabu´n och då vad det gäller den kroppsliga beröringen så är den mest tabubelagd. Att tränga in i någon annan är väl om inte något ett gränsöverskridande samt ett penetrerande av hennes jag.
Då jag i dikten ger uttryck att "smärtan, passionen befäckar min hud, min gräns till världen" så vill jag lite i det visa på en viss förflackning, vittring av en gräns...dvs grumligare gräns...gränsen vill flyta ut och jag riskerar att "drunkna" på torra land.
Jag hoppas att detta något gav svar på något hos dig/ arie
2005-10-13
|
|
|
|
Tobias Hedlund
Förordat: Här händer det något go vänner
en smärre brevväxling gällande denna eminenta dikt :)
Med tillstånd från alla parter.
Skickat 2005-09-26 02:18
svar: vid min sida... råd & rön
Hej Ari
Tack för din respons.
Mina grubblerier vart lite långvindlande, håll till godo.
(...) var inget ? utan en variant av ett utbrytet citat :)
Nog såg/ser jag delarna och det hela i stycket/dikten, hoppas jag .)
"smörjer det blinda lejonets ögon
smärtan, passionen vid min sida
allt djupare in i natten, in i mitt
väsen, befläckar min hud
min gräns mot världen"
Nu när jag läste om dikten igen tänker jag på
"allt" inte bara som drivkraftsord, utan som omfattande av allt, som är
även 'allt' som driver djupare, smärtan, passionen, minnet, närheten, längtan, saknaden...
Du har säkert valt "allt djupare in i natten," framför "djupare in i natten"
varför? *rotarrunt* :)
"vid min sida"
Jag vet inte riktigt varför men jag fastnar lite just på de orden i dikten
kanske för att de står så nära inpå, din centrala fråga, ovanför.
Upprepningen känns inte rätt, för mig.
Är svaret på din centrala fråga "passionen"?
"passionen vid min sida"
ger ju en sådan, väldigt tydlig, vink - lite för serverat?
Dikten som helhet ger ju minnesbilden av en älskade som är frånvarande,
eftersökt, som passionen, vad är av beständighet, brevid dig, jaget.
Jag ser det nära erotiskt/intima mötet mellan tu varelser
en bild av passionens drivkraft, sökande, uppfyllande,
'djupare, in i mitt väsen' ett hetsande möte
att tillsammans utforska passionens rythmos
som du säger riktningar/minne-s-närvaro
"ifrån något samt emot något"
mannens & kvinnas gemensamma sökande
inträngande, emottagande, berör-ande
att uppgå i varandra, brevid, samtidighetsrörelse
genom varandra, för varandra, finner sig själva
passionens väsen,
lika okänt, obevekligt och förgörande, hypnotiskt tilldragande
som ett smygande lejonen
"in i mitt väsen"
hm..
"befläckar"?
nu är det verkligen ordklyverier här :)
"min hud
min gräns mot världen"
huden är ingen gräns, det här får jag nog utveckla lite :)
jag kanske skall återkomma i ämnet
huden vårt största organ
utan hud ingen balans, ingen rening
rumsförnimmelse, kroppsuppfattning
(minns inte %talet men förlorar vi,
inte en alltför stor del av, vår hud så dör vi.)
Så länge vi ser kroppen/själen som en entitet,
i ytterlighet avgränsad av huden,
(vi kan ju lämna sminkandets plastik därhän)
där huden enbart är en/ett "gräns-skydd" för vårt jag
mot omvärlden..
då har vi inte lärt oss innebörden av att ha en hud
upptäcka sambanden, känna rörelsen, av liv.
Är det smärtan/passionen som "befläckar" huden?
Hur? Rodnadens blodtillströmning?
Eller bara för att synliggöra befläckelse, tabu,
ytterlighetssträvan i passionens vilda okända mörker?
Passionen något orent, ej (av sinnet/andra) accepterat?
'smärtan, (passionen vid min sida
allt djupare in i natten, in i mitt
väsen,) befläckar min hud
min gräns mot världen'
Det här köper jag rakt av :)
Smärtan ÄR i minne, hud, kropp, själ och får den inte uttryckas,
bearbetas, omvandlas vid chock, trauma, upplevelser
så lagras den permanent i kroppen, tills den söker befrielse.
Smärtan i människors hud ÄR det som håller oss ifrån varandra.
'smärtan, ... min gräns MOT världen.' ej liv, ej rörelse.
Frigörs den inte via huden... gränslöst - hudlöst
*parentes-dikt skapad i stundens ingivelse*
Genom mig (gud) vägen... 'Via Hud' :)
hehe..
'Och så talade den blivande Massageterapeuten
och folket fröjdades och log
och ingen kunde längre slå
sin nästa, som de nu berört
och ingen längre svalt i nöd,
frös, utan värmande glöd.
Ingen, drog sitt svärd i mod
och för falska gränser dog.'
*testar lite*
Fastnade för 'manar', lejonspegling, hårochhud,
driver, hetsar rastlöst, ofrånkomligt ofullständigt
din partner är inte 'vald', fram-manas ur
passionens trolldomssång.
'smörjer det blinda lejonets ögon
smärtan, passionen manar,
söker, tränger djupare,
in i natten, in i mitt
smärtan, passionen manar, (söker,)
(tränga/er) djupare, in i natten, in i mitt
väsen, befläckar min hud
min gräns mot världen'
Men din riktning 'utanför/brevid' är olöst.
Min undran kanske bara spinner ur att jag inte greppar
" utanför sig " och därav " vid min sida" - delen.
Jag kanske ser tre tillstånd/riktningar inom, brevid, utanför.
Och där hudlösheten är en grundförutsättning för att passionen skall existera, mana oss till närhetslösningar i vår gränslöshet.
Hoppas du kan få ut någon vettig tanke ur det här surret :)
Hysta över någon respons om du mäktar, jag få nog grunna lite till.
god natt
mvh
Tobias
2005-10-01
|
|
|
|
arie
Hej Tobias, för att stilla din nyfikenhet, så hoppades jag förstärka riktningen, rörelsen i dikten - ifrån något samt emot något - där diktjaget i sin rörelse färdas i ett gränsland från/emot något, ; "in i natten", "in i mitt väsen", där smärtan delvis också består av reminicenser av en passion som lever kvar i diktjaget mellan avtagande samt tilltagande, vilket också bidrar till att diktjaget utifrån detta lever med passionen ( smärtan ) i ett slags växelspel mellan att ha den " i sig" samt att ha den " utanför sig " och därav " vid min sida", som också bildar en slags kontrast till diktjagets fråga i tilltalet till ett Henne ; "vem går vid din sida?. Ungefär så...var det tänkt! hälsn. arie
2005-09-25
|
|
|
|
Tobias Hedlund
Hej Ari :)
tanke-undran
" (...) smörjer det blinda lejonets ögon
smärtan, passionen vid min sida
allt djupare in i natten, in i mitt (...) "
vid min sida?
är det just riktningen du vill förändra/påvisa?
binda ihop med lejonets/passionens väsen mer?
smärtan, passionen smyger...
smärtan, passionsfruktan manar...
eller enklare,
enbart som föleslagare, jämställdhet,
likvärdig inför vägen in i okänd natt,
gå brevid, följ mig...
om syfte mot 'smärtan...
smärtan, passionen
Fråga: varför 'vid min sida?' :)
avd. *näsvishakauppsig* .)
2005-09-23
|
|
|
|
Cattis Rönn
helt underbar text...jag bara läser den om och om igen...och njuter!! Fint skrivet!
2005-09-17
|
|
|
|
JMR
...som alltid, oerhört vackert ari....
2005-09-13
|
|
|
|
Rublev
Du är troget hängiven gränslinjen, tystnaden och natten!
”smörjer det blinda lejonets ögon
smärtan, passionen vid min sida
allt djupare in i natten...”
Underbart smärtsam!
2005-08-25
|
|
|
|
ia
Den tar tag och stannar i mitt inre.
Mycket vackert!
/ia
2005-08-23
|
|
|
|
JMR
Mycket vacker och gripande
2005-08-13
|
|
|
|
Yvonn
det gör ont i huden när jag läser dina ord , men de är sanna. Passionens väsen kan inte tämjas.
2005-07-12
|
|
|
|
ej medlem längre
Förfärligt vackert...med en melodi som helt förtrollar - vid "röda näckrosor vid källorna" är jag fångad! Bravo!
2005-07-02
|
|
|
|
Idun 1
Mycket starkt skrivet, hänförande vacker
lämnar spår i sinnet...
2005-06-28
|
|
|
|
kath
som passionens väsen flödar dina ord på gränsen mellan det sundaste och vanvettets utposter...jag tycker att den febriga känslan dina ord ger uttryck för fångas väl med dina bilder
"finns en tystnad, jag går djupare
längs gränslinjen."
är för mig en mycket fin bild för det som passion gör med oss vi går längs gränslinjer men djupare och djupare för varje steg.....sökand det vackra under ytor
en mycket vacker text i sin helhet
2005-06-26
|
|
|
Nästa text
Föregående
arie
|
