i den så ljuvligt
doftande natten
din klänning
kränger sig
ur mina händer
väcker otaliga
identiteter till liv
den så onaturligt
rena horisontlinjen
som ett tonfall
samtalen vi förde
dina röda läppars
fyllighet
förfluten
omedelbarhet
allt träder fram
inte som minne
utan som närvaro
sakta vikt inom mig
är det stillhet, glädje
eller bara hur
en förlust
låter inifrån?

vetskapen om dig
gör mig andlös

.
dikt och foto:
Ari Eskelinen © copyright

.