jag bär på ett hat som äter upp mig

vem vet hur denna skräckfilm slutar?

jag kanske krossas mot en bergvägg

en färdi hundranittio knutar

jag kanske slutar som lugosi

totalförstörd och ruinerad

besvikelsen är mörk och farlig

och jag blir aldrig rutinerad

jag bär ett självförakt som fräter

som väglut eller kaustiksoda

ur vissa kräk kan prinsar kliva

men utan kyss förblir man groda

alfie, du sårade, förstörde

vari består det aundsvärda?

jag tror att vissa, mer än andra

behöver vara åtråvärda

LARZ GUSTAFSSON   15-16/5 2010