Dessa dagar rasade jag ner i ett svart hål.

Egentligen började det två veckor tidigare, när vi var på en snabbresa till Stockholm. Hinna träffa släkten, lådbilslandet för barnen, och tömma pappas förråd. Stress, stress, stress, varje timme var inplanerad.
Men jobbigast var att komma "hem." Det hem ute på ön där jag är uppväxt, sekelskifteshuset med alla fruktträden. Huset som redan var sålt. Pappa hade fått lov att ha kvar de proppfulla uthuset till sommaren. Nu var det Augusti och det gick inte att skjuta upp det mera.

Pappa mötte upp oss vid huset, barnen fick leka på tomten medan pappa, Erik och jag sakta betade oss igenom allt bråte. Verktyg, spikar, gamla vackra grejer blandat med skräp. Sjömanskistor, frilufts prylar och ett partytält. Olika högar bildas för det som pappa ville ta med till lägenheten och det vi skulle ta till vårt nyinköpta hus.
Ångest över att ta tag i något svårt, stress över mängden, frustration och trötthet över alla beslut. När vi avslutade för dagen fanns irritationen kvar, luften omkring oss vibrerade av spänning.
Till slut orkade jag inte. Just då satt vi i bilen, så jag bromsade in, klev ur och gick därifrån. Tog bara jackan med mig.

Nu får det vara nog! Jag orkar inte leva in en familj, jag måste bort. Gå i kloster eller flytta till en koja i skogen, vad som helst bara jag kommer bort till tystnaden och ensamheten.
Men rent praktiskt, hur gör jag? måste ha hjälp! Går till närmaste sjukhus, under vandringen tar jag adjö av Erik och barnen i mina tankar. Helt inställd på att leva resten av mitt liv utan dem.

Det fanns ingen psykakut där, jag måste in till St Görans sjukhus inne i Stockholm. Inga pengar har jag, allt blev kvar i bilen, så jag får lov att ringa efter Erik. Han kommer och kör mig till St Göran. Svärmor stannar hemma och nattar våra barn.

Väntan blir lång.
Känns faktiskt bra att ha Erik där. Till slut bestämmer jag mig för att avsluta resan som planerat, och läkaren skriver en remiss till hemsjukhuset.

Det hinner gå en vecka innan jag orkar undra var remissen hamnat. Ringer vårdcentralen; jo remissen finns hos kuratorn och hon återkommer om en vecka!
Orkar inte vänta, går till psykmottagningen istället. Ett långt samtal blir det och en tid till företagshälsan några dagar senare. Även de mötet blev bra.

Sedan kommer måndagen den 3:e september.

Kaos!