Ibland tror jag att jag är ett centrum
att resten av verkligheten har hamnat
i min omloppsbana
att jag är en himlakropp
och omvärlden
min satelit

det är då jag är den jag är egentligen
för det är strävan efter synlighet
som gör oss till
någon annan

tjusningen i en ambition
försvinner
när målet är nått

kampen förlorar sin mening
när man inte behöver
kämpa

och jag vet inte om jag någonsin tyckt om att springa cooper-test



Ibland vet jag att jag inte är
ett centrum
att jag är en satelit
och omvärlden min himlakropp

det är då jag är den jag egentligen är
för det är vetskapen om tillfällig
osynlighet
som gör oss ointresserade
av andra identiteter

lättnaden av förnekelse
försvinner
när acceptansen infinner sig



Ibland tror jag att jag har svaret
att perception och freudianska
felsägningar
skulle vara förklaringar

att Hobbes och Locke
är facit om man mixar dem
tillsammans med alla andra
som tänker

att det finns mönster och mallar
som verkligheten
passar in i



Ibland vet jag
att jag har fel