det är vad de säger.

studenten var en ovärderlig milstolpe

som jag klarade mot alla odds och viljor

det var en underbar dag av lycka, eufori, glädje

och allt sånt som hör till

som man förmodligen borde minnas

men var för lycklig

eller full

för att veta

om det var tårar av glädje eller sorg.


Utan milstolpar

minnen av det lyckliga

rutiner

och vilja

vadfan gör man nu?

att vakna och inte veta

vad man vill

om man vill


Talen på min studentfest sade

att jag besegrat en flock med tigrar

och att de som en gång ärrat mig så svårt

nu bär mig genom livet


så sa de

men jag tvivlar


för jag är fortfarande i krig.