Bruna daggdroppar föll
Från ett skruvat träd
När jag låg under det och vred mig
Av ångest och avsky
Min vackra värld

Förstörd

Ruttnande tallskogar
Så långt ögat kan se
Ängarna är borta
Och Döden håller den sista vitsippan
Jag försöker fly

Lönlöst

En dimma sänker sig
Jag hittar inte längre vägen
Och jag måste finna mig själv
Jag måste hitta min värld
Och träffa min glädje

Hej

Du var en gång min
Min egna lilla sfär
Rodnande
Lätt fnissande
En värld som inte hade långt till skratt

Borta

Helt förstörd med tiden
Skövlande
Brännande
Är det inte så
Vi lever i en tid där förnuft går på sparlåga

Kvantitet före Kvalité.
Maskin före själ.
Perfektion före mänsklighet.