Kärleken ligger naken skitig blödande i ett dike
Jag trummar takten till Lou Reeds
Romeo & Juliette. Kraften är med Mej.
Rysningar av glödande glädje.
Jag känner själen födas på nytt.
Mitt försvinnande bär äntligen frukt.
Kärleken går hemlös i trasigt nattlinne i
kall februarikväll & Hon har inga pengar
till bussen. Folk sover - slår ner blickarna.
Deras ögon ger ingenting längre,
& de hånar dom som är svaga.
Programmerade cyniska ansikten
njuter av att förödmjuka, avfärda
det som är levande & vackert.
Kärleken ligger naken skitig i ett dike.
Någon har slagit Henne i ansiktet, Hon
blöder ur näsan, skakar i kroppen, kvider.
Jag stannar bilen, lyfter Henne försiktigt,
fäller bak stolen, lägger en filt om Henne.
Jag proppar Hennes näsa med papper.
Sjukhuset, sen får Hon sova i min gästsäng.
Hon gråter av vrede, Jag smeker hennes hår.
Vi håller varandras händer. Vi minns värmen.
Lämna Mej inte igen, dom dödar Mej därute.
Vi ska vara tillsammans svarar Jag med en kyss.
Fri vers
av
Johan Bergstjärna
Läst 337 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2010-07-25 23:20
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
En orangutang pratar i en grönskande telefon Till den döende Hur känns det att vara ett försvarslöst barn? Riksbanken har sänkt kärleken i folksjälen Världen är inte galen bara väldigt ledsen Kom inte och skyll på oss! Min pappa Ingemars sista dag i livet Fråga mig inte hur jag mår Se alla |