Jag har nästan alltid hatat vintern. det är kallt, jobbigt och trist.

Detta är första gången jag uppskattar vintern. Jag tycker om kylan, det tysta, frosten tidigt på morgonen, människorna som matar ankorna.
Att klä på sig massor med kläder och gå ut och gå. Att känna kylan utan att den nått en. Det är nog tack vare min hund.
Hon har fått mig att se så många nya saker som jag lärt mig att uppskatta.

Att gå en promenad tidigt en morgon, när man är helt själv och får andas in ny och frisk luft.
Att närhet kan finnas utan skyldighet.
Att naturen är det underbaraste som finns.
Att man kan skratta utan att det egentligen är meningen.
Att jag kan springa rundor och slänga mig bland löven utan att bry sig om var människorna tycker.

Jag tror att hon har lärt mig hur det är att leva.

Det har inte alltid varit positivt. Jag ser inte henne som en hund.
Vilket gör mig till en dålig ledare.


Frost. Kyla. Vantar. Sockor. Brasa. Levande ljus. Rött. Snö. Värme. Mössa.
Vinter.

Jag har länge velat byta efternamn till Vinter. Och jag har aldrig vetat varför. Men nu vet jag.

Maja Vinter.