Du lämnar mig ensam, säger att du inte orkar
Snälla, vänta åtminstonde tills tårarna torkar
När himlen bleknar och morgonen gryr
blir fantastin urtvättad och verkligheten styr.
När du är borta går solen i moln, himmeln gråter
och förvandlas till storm.
Min andedräkt växer och rummet blir så kallt
Se mig, hör mig , för mig är du allt.
Jag ber dig att stanna, mon amour.
För denna kropp är ensamheten alldeles för stor..