Det finns inga ord längre,
de sköljde bort någonstans
med pillren,

inte de där mot depression
eller liknande utan de där
vitaminerna och mineralerna
som tas och tas

utan reflektion om de är bra
eller inte för kroppen och knoppen,
utan en tanke på om man kan
överdosera;

till slut sluta andas och inse
att det enda man hunnit göra
är att vänta på livets fulla
potential.